Vi
<3
Du är jag
Ge upp
Du sa, att du inte ville ge upp.
Allt
Utan dig, om du lämnar mig nu, så tar du med dig den sista biten hopp, den sista biten av mig som fortfarande lever.
Kärlek
Placera dem i små fack och glömma dem?
Eller hoppas att allt blir bra?
Jag är trött, trött på att allting dåligt blir sämre.
Man brukar säga att allt som går ner måste komma upp men det känns som om jag inte kommer nånstans.
Varken ner eller upp.
Det gör så ont i mig att jag knappt kan andas. Känslan av att förlora sin bästa vän är obeskrivlig.
Jag önskar att jag hade någon att skylla på. Det vore så enkelt då.
Word
If you cant love me now dont love me later.
<3
Jag står inför ett val
Jag är sjukskriven. Är påväg att bli utbränd. Läkarna kallar det krisreaktion.
Men jag vägrar ta antidepressiva. Vågar nog inte.
Fan alltså..
Jag minns tre år sen, studenten, hur livet blommade. Hur jag skulle dra till Usa och volontärjobba i ett år.
Men livet vände på en dag. Några timmar. Och det är inte mig det är synd om.
Men hela mitt liv förändrades till det sämre, som en nedåtgående spiral. Sämre, sämre, sämre, sämst.
Jag har för mycket ansvar, för många måsten att jag snart kvävs.
Det finns en person i mitt liv som får mig riktigt glad, bara genom att vara där.
Men nu verkar den inte vilja vara med längre och det gör ont.
Jag vill dra, långt bort. Från alla måsten, allt ansvar. Tänk om det var möjligt.
Försvinna ett år, två år.. Kanske aldrig komma tillbaka?
Jag skulle sälja min själ för att få tillbaka allt jag förlorat. Men det är inte så lätt.
Det här kanske kommer låta jävligt illa. Men jag är arg, på alla.
För allas liv går vidare, möjligheter uppenbaras.
Mitt liv står still.
Känner panikattacken komma krypande. Halsen stänger sig och ögonen tåras.
Försöker andas igenom det, några tårar rinner nerför kinderna..
Biter ihop..
Så.
Det släppte.
Imorgon kanske det kommer tillbaka. Kanske inte hinner stoppa det, vore det så illa?
Jag ska inte säga nåt, jag vet. Det är vår hemlighet.
Jag älskar hemligheter.
Speciellt när bara jag vet om dem och kan gå runt och le åt dem.
Så jävla bra och så jävla värt!
Inspon är tillbaka!
Våren är på g, massa resor, fester och galenskaper inplanerade!
Salsakryss, Amsterdamsky (?), solsemester och två ROADTRIPPS!
Livet är bra när man släpper ilskan och allt det negativa. Eller nja, nästan alltid ;p
Btw, ni få som läser får mer än gärna kommentera så att jag vet vilka ni är :)
Nu
Det är dags att köra igång igen.
Hade en liten dipp förra veckan, inspo och drivet försvann..
Jag vet varför men nu orkar jag inte bry mig om det.
Jag bestämmer hur långt jag kan komma och över min lycka!
INTMO
Hur kan det göra så ont att förlora någon man aldrig ens hade?
Kvällens sista cigarett
En del av mig kommer alltid att älska dig.
Det är upp till dig
Är det såhär det ska vara?
Jag kommer stressa mig till en hjärtattack.
Folk undrar varför och hur jag blev så negativ.
Men är det så jäääääävla svårt att något ska bli rätt?
Det gör ont, ingen förstår, jag är arg, kan inte göra något åt saken.
Vad gör man?
Kämpar på, tar skiten, ställer sig upp igen.
Fortsätter kämpa, men till vilken jävla nytta?
Till vilket pris?
