Kärlek

Vad ska jag göra av alla känslor?
Placera dem i små fack och glömma dem?

Eller hoppas att allt blir bra?

Jag är trött, trött på att allting dåligt blir sämre.
Man brukar säga att allt som går ner måste komma upp men det känns som om jag inte kommer nånstans.
Varken ner eller upp.


Det gör så ont i mig att jag knappt kan andas. Känslan av att förlora sin bästa vän är obeskrivlig.


Jag önskar att jag hade någon att skylla på. Det vore så enkelt då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0